I väntan på tåget sitter jag och sammanfattar min tid här denna gång och jag konstaterar: det var t.o.m bättre denna gång. Jag har sovit fantastiskt bra, ätit gott och känner att musik... är så sjukt kul! Tänk om jag kan ge den glädjen vidare till eleverna. Och ge dem en känsla av att de kan, de vågar! Bort med allt vad prestationsångest heter!
Nu ska jag njuta av min bok. Sjukt trött (trots all sömn).
Om du har glädjen så kommer den sakta men säkert smitta av sig. För mig är musikundervisningen inte ens arbete, likt NOn eller matematiken. Det är bara kärlek och lustfyllt lärande. Du är ju i undervisandet redan, men jag kan lova att när du är mitt i det går det från glädje till klimax 😊. Du är en tillgång och på frammarsch. Kör bara kör.