Mot Växjö igen!
Winstons gråtande ansikte när jag ringde för att pussa godnatt (genom telefonen - fick många många pussar av båda barnen) gör ont att tänka på (även om han blev gladare efter en stund).
Min onda halsinfektion känns inte lovande inför att sjunga de närmsta dagarna.
Men åh vad roligt med själva utbildningen!
Jag kände det som att en bit i min själ vaknade förra gången, en bit som sovit i alldeles för många år.
Får se när jag kommer fram bara, tågförseningar som verkar innebära att jag missar mitt byte...