Vägen hem
Trots att jag var tvungen att uppsöka sjukhuset istället för en mysig restaurang igår kväll måste jag säga att idag var en helt fantastisk dag.
Gruppen jag ingår i är störtskön och idag har vi spelat och sjungit tillsammans. Höjdpunkten var när jag sjöng No woman no cry, tröttheten övervann nervositeten och jag sjöng från hjärtat med känsla. Rösten blev en annans. En otrolig upplevelse faktiskt!
Jag spelade även piano, bas och gitarr samt sjöng en andrastämma. Riktigt jävla kul!
Att känna samhörigheten i en grupp på det sättet är verkligen magiskt. Jag är så avundsjuk på alla er som spelar i band, det har jag alltid velat. Alltid drömt om. Men inte haft kontakter eller självförtroende.
Nu ska jag hem och lära mig spela trummor, bas samt göra musik med digitala hjälpmedel till nästa tillfälle.
Samt skriva ett papper där jag analyserar ett stycke ur Lgr11.
Vem behöver sova? Jag andas ju lycka!
