Ändrade bokningstider/ dagar


Hej!
\nAv personliga skäl måste jag dra ner på tempot i mitt liv. Därför begränsar jag tiderna (igen). Jag har försökt förut men jag är så dålig på att säga nej.
\nJust nu behöver jag vara "ledig" torsdag- lördag för att fokusera på mina barn och mina studier.

\nTack för visad förståelse! 


\nBokade tider kvarstår, detta handlar om nybokningar.
\nVid en "engångsbehandling" såsom Lash lift tar jag fortfarande emot bokningar (till reducerat pris dessutom), i övrigt är jag fullbokad. 

boka - bokning - erbjudande - lashlift - tider

Vägen hem


Trots att jag var tvungen att uppsöka sjukhuset istället för en mysig restaurang igår kväll måste jag säga att idag var en helt fantastisk dag. 
Gruppen jag ingår i är störtskön och idag har vi spelat och sjungit tillsammans. Höjdpunkten var när jag sjöng No woman no cry, tröttheten övervann nervositeten och jag sjöng från hjärtat med känsla. Rösten blev en annans. En otrolig upplevelse faktiskt!
Jag spelade även piano, bas och gitarr samt sjöng en andrastämma. Riktigt jävla kul!
Att känna samhörigheten i en grupp på det sättet är verkligen magiskt. Jag är så avundsjuk på alla er som spelar i band, det har jag alltid velat. Alltid drömt om. Men inte haft kontakter eller självförtroende. 
Nu ska jag hem och lära mig spela trummor, bas samt göra musik med digitala hjälpmedel till nästa tillfälle. 
Samt skriva ett papper där jag analyserar ett stycke ur Lgr11.

Vem behöver sova? Jag andas ju lycka!



Lnu - Växjö - kärlek - livet - lycka - musiklärare - sjungaiband

Åka tåg. Titta ut. Och titta in.


På väg! Svettig och nervös på ett supermysigt tåg med regnsmekta fönsterrutor. Det här är början på någonting nytt och stort. Jag ska bli musiklärare.


Visst är det fantastiskt att man aldrig blir fullärd och färdig, det finns alltid mer att lära sig och mer att utforska. Det livslånga lärandet. 
Det jag önskar förmedla till mina elever är glädjen som sången och musiken kan ge. Gemenskap. Och faktiskt terapi. 
Många ilskna och sorgsna tårar har droppat ner på tangenterna till mina föräldrars piano i tonåren. Och varje gång var det en tröst att kunna spela och sjunga. 
Att göra med kropp och själ, att skapa och återskapa, det kan verkligen skapa mening och klarhet när allt känns suddigt och meningslöst. 

Just nu känns allting hoppfullt, så långt borta är ungdomens melankoli. Jag är ju trots allt alldeles snart medelålders och jag måste säga - att åldras har väldigt många fördelar. Jag trivs med det. Men det kanske är mina underbara barn som får mig att känna så, den villkorslösa kärlekens lugn inuti mig. Vilket som. 
Livet är nu. 
annakullhammar - personligt - åkatåg